Culture week!

Ytterliggare en vecka gled förbi, fylld med en massa jobb, god mat och trevliga människor. En förvånansvärt stor del av min fritid spenderades med Photoshop i ett försök att få mig att se ut som en vampyr från Twilight, för en sommarkurs.

Helgen markerade slutet för Leas vistelse i USA, och vi begav oss in till SF för att hon skulle kunna ta sig en sista titt och spendera lite dollars. Det blev en promenad i Mission/SoMa till ett antal kameraaffärer innan hon köpte en lite Sony, och jag hittade ett motljusskydd som faktiskt passade min kamera på samma ställe. Vi begav oss sedan till Golden gate park, där Lea besökte konstmuseet medan jag gick runt i Japanese tea garden och även hängde lite utanför en musikfestival som pågick i parken.

Tea garden var mycket vacker, men lite för full av folk för min smak. Att de tog $7 i inträde gjorde inte saken bättre. Det är nästan dubbelt av vad konstmuseet kostade, och jag tror man hade fått ut mer av det egentligen.

Vi mättes upp igen och begav oss så sakteliga hemåt längs Height street, där vi passade på att besöka ett antal skumma affärer, som dock tyvärr inte tillät fotografering. Skummast var nog taxidermy-shoppen som gjorde smycken av döda, uppstoppade djur. De sålde även människoben, vilket tydligen är lagligt i Kalifornisk, men inte på så många andra ställen. De hävdade att de inte dödade något, utan bara använde second-hand delar, så jag antar att det var ok... Creepy ställe iaf.Bra mycket trevligare var Wasteland, där vi båda köpte varsin secondhandjacka. Nör jag tänker efter så var båda skinnjackor, så vi köpte begagnat dött djur i alla fall... Som bonus råkade vi få syn på en äkta Banksy-målning (This is where I dray the line, Height/Ashbury)

På söndagen åkte Lea tillbaka mot Frankrike, men innan jag vinkade av henne hann jag göra en utflyckt som jag velat göra ett bra tag. Jag återvände till skrotskulpturerna på Albany Bulb, för att leta efter ett bibliotek som jag läst skulle ligga där (atlasobscura.com !) Det tog ett tag att hitta, och jag träffade en far och hans son som tydligen varit ute där varje vecka i flera år men aldrig hört talas om det. När jag väl fann biblioteket efter en stunds irrande insåg jag att han måste varit blind, det fanns till och med en skylt vid en av stigarna, men även att jag hittat ett ganska speciellt ställe. Biblioteket drivs i ett skjul byggt av skräp och är kanske 5 m^2 stort. Man kan ta vilken bok man vill och lämna tillbaka den senare eller lämna tillbaka något annat. Det finns ingen som ser till att man sköter sig, men ändå har det stått där länge utan att någon har lyckats, eller ens kommit på tanken att förstöra det. Atmosfären var mycket speciell, som att vara i en annan verklighet. Jag satt ner och bläddrade lite i några böcker och höll nästan på att glömma bort tiden.

Cykeln hemmåt, och sen vinka av Lea vid tåget in mot SF. Avslutade veckan med att laga kvällsmat och klättra upp på kullen, men dimman gjorde att det inte blev någon lång stund där. Knappt såg man något heller. Det blev en liten drink på ett tag en bit längre ned istället medan ett jazzband spelade inunder.

Work all day, go to museum all night?

Jag ska inte säga att det var en ointressant vecka, för det var det på inget sätt. Dock präglades den av jobb, så jag tänkte passa på att skriva lite om just jobbet, men först något lite speciellt som hände. Jag hade funderat på att gå till Academy of Science i SF. Det är ett museum med en T-rex i entrén, så det måste vara bra! Jag pratade med mina jobbarkompisar om museet och fick tipset att gå dit på torsdagskvällen, då det var öppet sent, och att boka biljett. Sagt och gjort! Efter jobbet lastade jag cykeln på tåget och åkte in till SF, och cyklade till museet som ligger mot Stilla havet till. Väl där möttes jag av något som museer helt i Sverige helt klart borde ta efter! De hade 21årsgräns, livemusik, barer och en rätt så häftig belysning. Grymt sätt att se ett trevligt museum på ett annorlunda sätt. Halva priset på inträdet också!

Så, jobbet... Jag har jobbat på Lawrence Berkeley National Lab som ligger på kullen ovanför UC Berkeleys campus. Labbet består av ett stort antal byggnader utspridda över bergsidan, och har genererat ett imponerande antal Nobelpris och betydande framsteg.

Jag var i byggnad 55, där jag jobbade i en grupp som håller på att bygga en "Time Of Flight Positron Emission Camera", vilket innebär att man tar radioaktiva saker och stoppar in dem i kroppen, och sen kan man se vart de hamnat från strålningen som kommer ut. Mitt huvudsakliga uppdrag var att programmera en motorkontroll så att en liten radioaktiv källa åkte runt i kameran, så att den kan kalibreras. Det låter lättare än det är, och involverande en hel del trial and error, omkompileringar och faktiskt en hel del väntande på andra i projektet som fick problem med sina bitar eller var upptagna på annat håll. I slutändan blev jag nästan klar. Programmet fungerar som det ska, men källan snurrar för långsamt, vilket är ett hårdvarufel, och programmet måste konverteras till ett annat språk. Det hade varit kul att hinna med det också, men det får jag lämpa över på min kollega Peng. Alla verkade dock mycket imponerade av att jag faktiskt fått ganska mycket gjort, och min chef Bill hävdade att jag slagit rekord i att bli klar med saker.

Jag har även skrivit ett program som roterar en kolumn full med jord som ska användas i ett annat experiment. Det var relativt enkelt då jag hade färdiga programbitar från den första koden jag skrev, och delar från det projektet kunde jag sen använda i mitt huvudprojekt. Det sidospåret blev helt klart och skall användas nu i veckan.

Jag har dessutom gjort ett stort antal mätningar på reflektivitet hos olika material som används när man bygger kameror liknande våran. 13-minutersmätningar i en byggnad bredvid den jag jobbade i gjorde att det blev mycket spring fram och tillbaka, då mätningarna blev dåliga ibland. Totalt blev det nog ett 50tal mätningar, och förhoppningsvis en artikel, då ingen gjort samma mätningar som jag gjorde. Med lite tur hamnar jag på författarlistan och blir publicerad!

Och sen byggde jag ett svart hål. Det blev fint och svart.

Det har varit jättekul att jobba med så mycket duktiga människor, i ett projekt som faktiskt kommer att leda till något bestående. Alla har varit mycket hjälpsamma och det har varit mycket intressant.

Nämnde jag att labbet har en grym utsikt?


Glömde nästan att jag gick på Phish-konsert på fredagen. Stod utanför och lyssnade ett tag, men de hundratal hippies som också var där pratade så högt att man knappt hörde nått, och så luktade det ganska olagligt om hela stället, så jag gick hem istället.

Jag sitter på PETkameran. Saken med skärm är mätapparaten för reflektivitet, och resten av bilderna är på kollegor, min arbetsplats och från museet.

Wine country (And more)

Jag hade av någon anledning fått för mig att veckan skulle bli lugn, så att jag skulle få tid över att jobba med mina sommarkurser. Det gick sådär.

Veckan började starkt med att StarCraft2 släpptes midnatt mellan måndag och tisdag, och jag begav mig ned till den lokala spelaffären, lika mycket nyfiken på själva släppet som spelet. Det var nog i alla fall 50 pers där och köade, men så mycket till event var det inte. Spelet däremot är riktigt trevligt!

På tisdagen blev jag medbjuden av Martin, min handledare/chef på innebandyträningsmatch. Jag, som inte spelat sedan mellanstadiet, hade lite problem med att komma igång, och blev ganska utspelad (Jag var ganska dålig redan på mellanstadiet). Martin pekade sedan ut vilka som spelat innebandy på professionell nivå bland spelarna, och det var en hel del, så det var inte så konstigt att jag var sämst. Hur som helst så var det förbannat kul, och jag har inte svettats så mycket på länge. En rolig detalj var att rinken de använde var köpt från Nynäshamn, och hade svensk reklam på sig. Inte vad man väntat sig!

Efter spelet åkte jag och Martin en bit bort för att plåta SFs skyline. Resultatet kan ses nedan. Vad man inte kan se är att det var svinkallt, men det var det värt!

Resten av veckan flöt på som vanligt, med jobb och sånt (Jag kommer att skriva ett separat inlägg om jobbet snart), och jag trodde att helgen skulle vara ganska händelselös, men istället ringde Micke och undrade om jag inte skulle med norrut till Sonoma valley för lite vinprovning. Sagt och gjort, på lördag morgon begav sig jag, min lägenhetskamrat Lea, Micke och Stefan iväg för att prova vin. Jag var lite trött då jag och Lea spontansett Inception dagen innan (Den var bra, men jag hade förväntat mig mer... Hype...) Resan var trevlig och det var härligt att komma bort från molnen i Berkeley ett tag. Vinerna var också goda, men jag kan alldeles för lite för att säga mer än så. Det blev nog en 5 vingårdar, och säkert 5 vinsorter på varje, så mot slutet var det ganska svårt att känna någon skillnad, men det gjorde inte så mycket.

På söndagen hade jag och Carl bestämt att vi skulle ses och cykla i SF, och kl.7 på morgonen vaknade jag av ett meddelande från Carl. Jag han tänka att det var ganska tidigt att höra av sig, men det visade sig att han ännu inte dratt från nattklubben han var på, eller sovit något alls den natten, så jag kunde lugnt somna om. Vi lyckades i alla fall mätas inne i SF senare på dagen, och cyklade bort till Golden gate, för att sedan följa Stilla havskusten norrut. Det blev en hel del bärande av cykel, men även mycket fin natur. Jag lämnade till sist Carl i Golden Gate Park så att han skulle kunna åka hem och sova ut lite grann och begav mig till Japan town för att avsluta veckan på en riktigt fin Sushi-restaurang, med små båtar som åkte runt med mat på som man plockade av, och sen betalade man per talrik. Kan låta som en turistfälla, men det var i alla fall en hel del asiater där, och det var mycket gott.