Going out

Den sista veckan i Berkeley innebar en hel del mindre men betydande förändringar. Mitt stora projekt var inom räckhåll att bli klart, och det kändes verkligen som att det lossnat för mig. Mot mig hade jag det faktum att jag nu programmerade på en FPGA, och programmen där tar en 10 min att kompilera varje gång man ändrat något. Detta, i kombination med att dagarna var soliga och kvällarna dimmiga gjorde att jag tog långa luncher och jobbade in det till kvällen istället, för att bättre utnyttja solen, då det ändå inte var någon hemma på kvällarna.

Torsdagslunchen blev jag bjuden på av labbet, som tack för mina insatser. Som jag tidigare nämnt så verkar alla mycket nöjda med min insatts, och jag blev i stort sätt klar. Skulle kunnat flyttat koden till ytterliggare en plattform, men den fungerar nu. Jag ska skriva lite mer dokumentation, och se till att de kan få igång allt, så ska det nog bli bra. Kommer helt klart sakna det hela, men skall försöka hålla kontakten med dem och se
hur det går.

När jag lämnat jobbet på fredagen bar det av direkt hem till lägenheten. Jag hade bjudit in de andra svenskarna i området till en liten avslutningsrunda i Berkeley. carl kunde inte komma, men Stefan tog med sin flickvän, så det var fem personer som samlades i lägenheten framåt kvällningen.

Planen var att ge sig ut i natten och hitta en amerikansk frat/sorority-fest att bli inbjuden på. Deras termin börjar på onsdag, så jag antog att folk skulle vara igång den sista helgen, och såg det lite som ett experiment hur lång tid det skulle ta oss att hitta en fest. Vi kom knappt utanför dörren. När jag kommit ned för de tre trapporna från lägenheten hade de andra redan hittat en fest, och vi följde med en av mina nyinflyttade grannar till ett frathus där säkert 30 pers. dansade i en liten lägenhet. Mycket varmt och ganska galet med folk som hoppade i sängarna och soffan. Han som bodde där verkade dock ha det kul, men han var ännu gladare när folk drog vidare. Vi begav oss mot nästa fest, men kom inte in, så vi drog runt en stund innan vi hamnade i ytterliggare ett frathus där vi spelade lite pingis och snackade skit med de som bodde där. Jag blev förvånad över hur lite alkohol det var, men å andra sidan luktade det skumt från källartrappan... Tydligen var de inte vana att stanna uppe länge, så klockan två var vi tillbaka i min lägenhet och somnade.

Dagen efter visade jag dem runt i Berkeley, och vi åt take away uppe på kullen och promenerade runt på campus, men innan dess hann jag sälja min cykel. Jag la upp den på Craigslist.org för samma pris som jag köpt den för, och inom en timme hade jag pengarna i handen.

Jag tog även mina vänner ut till Albany Bulb och visade biblioteket och skulpturerna. Viktor och Micke begav sig sedan hemåt medan jag, Stefan och Jessica jagade solnedgången. Tanken var att fånga den vid Golden Gate, men vi var för sent ute. Bilderna blev dock riktigt fina ändå.

Söndagen var egentligen tänkt att vara dedikerad pack-dag, men oförutsedda händelser gjorde att jag åkte in till SF igen. Händelserna var i detta fall en gratiskonsert med "They Might Be Giants", ett band som jag egentliggen inte lyssnat på, men hört mycket om. Konserten var i Stern Grove, en liten gryta i en park i södra SF. Mycket specielt att se den fyllas upp med folk som satt ned och hade picknick medan de väntade på att det skulle dra igång. Jag satt mest och småpratade med människorna kring mig, och mest med Tim, en femtioårig, pensionerad homosexuell kock/designer. Mycket trevlig kille som gav mig skjuts tillbaka efteråt.

Konserten var lite skum, men bra. Tyvärr bestämde sig tjejen framfär mig att fon skulle vara den ända som stod upp, så man såg lite dåligt, men det var å andra sidan ingen scenshow att tala om.

Efter konserten gick jag runt lite i the Castro. Intressant att se, och ännu intressantare efter att ha sett filmen "Milk", vilket jag gjorde på planet från San Francisco. Väl hemma blev det packning och städning, samt lite socialiserande med de nya som börjat flytta in. Trevliga tjejer, men jag vet inte om jag gillar att de slänger saker som är mina utan att fråga... Jag använde faktiskt mitt tandborstfodral... Är glad att jag inte delade lägenhet med dem hela sommaren, det hade nog inte alls varit lika kul.

Lyckades få ned i stort sätt allt i väskorna redan under söndagskvällen, och avslutade dagen med att laga nudelgryta på all mat som jag hade kvar (och som tjejerna nog hade slängt om jag inte stoppat dem). Åt mig mätt och gav bort resten till uteliggarna i Peoples park, tillsammans med lite växel jag samlat på mig.

Jag glömde helt bort att vi hade avdelningspicknick på torsdagen, med grillning, freespee och aven lycklig slump, trädklättring med rep. En instruktör satt och väntade på en grupp när vi kom dit, och vi kunde klättra inna de kom om vi bara skrev på det obligatoriska pappret att vi inte skulle stämma honomom vi slog oss.

Culture week!

Ytterliggare en vecka gled förbi, fylld med en massa jobb, god mat och trevliga människor. En förvånansvärt stor del av min fritid spenderades med Photoshop i ett försök att få mig att se ut som en vampyr från Twilight, för en sommarkurs.

Helgen markerade slutet för Leas vistelse i USA, och vi begav oss in till SF för att hon skulle kunna ta sig en sista titt och spendera lite dollars. Det blev en promenad i Mission/SoMa till ett antal kameraaffärer innan hon köpte en lite Sony, och jag hittade ett motljusskydd som faktiskt passade min kamera på samma ställe. Vi begav oss sedan till Golden gate park, där Lea besökte konstmuseet medan jag gick runt i Japanese tea garden och även hängde lite utanför en musikfestival som pågick i parken.

Tea garden var mycket vacker, men lite för full av folk för min smak. Att de tog $7 i inträde gjorde inte saken bättre. Det är nästan dubbelt av vad konstmuseet kostade, och jag tror man hade fått ut mer av det egentligen.

Vi mättes upp igen och begav oss så sakteliga hemåt längs Height street, där vi passade på att besöka ett antal skumma affärer, som dock tyvärr inte tillät fotografering. Skummast var nog taxidermy-shoppen som gjorde smycken av döda, uppstoppade djur. De sålde även människoben, vilket tydligen är lagligt i Kalifornisk, men inte på så många andra ställen. De hävdade att de inte dödade något, utan bara använde second-hand delar, så jag antar att det var ok... Creepy ställe iaf.Bra mycket trevligare var Wasteland, där vi båda köpte varsin secondhandjacka. Nör jag tänker efter så var båda skinnjackor, så vi köpte begagnat dött djur i alla fall... Som bonus råkade vi få syn på en äkta Banksy-målning (This is where I dray the line, Height/Ashbury)

På söndagen åkte Lea tillbaka mot Frankrike, men innan jag vinkade av henne hann jag göra en utflyckt som jag velat göra ett bra tag. Jag återvände till skrotskulpturerna på Albany Bulb, för att leta efter ett bibliotek som jag läst skulle ligga där (atlasobscura.com !) Det tog ett tag att hitta, och jag träffade en far och hans son som tydligen varit ute där varje vecka i flera år men aldrig hört talas om det. När jag väl fann biblioteket efter en stunds irrande insåg jag att han måste varit blind, det fanns till och med en skylt vid en av stigarna, men även att jag hittat ett ganska speciellt ställe. Biblioteket drivs i ett skjul byggt av skräp och är kanske 5 m^2 stort. Man kan ta vilken bok man vill och lämna tillbaka den senare eller lämna tillbaka något annat. Det finns ingen som ser till att man sköter sig, men ändå har det stått där länge utan att någon har lyckats, eller ens kommit på tanken att förstöra det. Atmosfären var mycket speciell, som att vara i en annan verklighet. Jag satt ner och bläddrade lite i några böcker och höll nästan på att glömma bort tiden.

Cykeln hemmåt, och sen vinka av Lea vid tåget in mot SF. Avslutade veckan med att laga kvällsmat och klättra upp på kullen, men dimman gjorde att det inte blev någon lång stund där. Knappt såg man något heller. Det blev en liten drink på ett tag en bit längre ned istället medan ett jazzband spelade inunder.

Work all day, go to museum all night?

Jag ska inte säga att det var en ointressant vecka, för det var det på inget sätt. Dock präglades den av jobb, så jag tänkte passa på att skriva lite om just jobbet, men först något lite speciellt som hände. Jag hade funderat på att gå till Academy of Science i SF. Det är ett museum med en T-rex i entrén, så det måste vara bra! Jag pratade med mina jobbarkompisar om museet och fick tipset att gå dit på torsdagskvällen, då det var öppet sent, och att boka biljett. Sagt och gjort! Efter jobbet lastade jag cykeln på tåget och åkte in till SF, och cyklade till museet som ligger mot Stilla havet till. Väl där möttes jag av något som museer helt i Sverige helt klart borde ta efter! De hade 21årsgräns, livemusik, barer och en rätt så häftig belysning. Grymt sätt att se ett trevligt museum på ett annorlunda sätt. Halva priset på inträdet också!

Så, jobbet... Jag har jobbat på Lawrence Berkeley National Lab som ligger på kullen ovanför UC Berkeleys campus. Labbet består av ett stort antal byggnader utspridda över bergsidan, och har genererat ett imponerande antal Nobelpris och betydande framsteg.

Jag var i byggnad 55, där jag jobbade i en grupp som håller på att bygga en "Time Of Flight Positron Emission Camera", vilket innebär att man tar radioaktiva saker och stoppar in dem i kroppen, och sen kan man se vart de hamnat från strålningen som kommer ut. Mitt huvudsakliga uppdrag var att programmera en motorkontroll så att en liten radioaktiv källa åkte runt i kameran, så att den kan kalibreras. Det låter lättare än det är, och involverande en hel del trial and error, omkompileringar och faktiskt en hel del väntande på andra i projektet som fick problem med sina bitar eller var upptagna på annat håll. I slutändan blev jag nästan klar. Programmet fungerar som det ska, men källan snurrar för långsamt, vilket är ett hårdvarufel, och programmet måste konverteras till ett annat språk. Det hade varit kul att hinna med det också, men det får jag lämpa över på min kollega Peng. Alla verkade dock mycket imponerade av att jag faktiskt fått ganska mycket gjort, och min chef Bill hävdade att jag slagit rekord i att bli klar med saker.

Jag har även skrivit ett program som roterar en kolumn full med jord som ska användas i ett annat experiment. Det var relativt enkelt då jag hade färdiga programbitar från den första koden jag skrev, och delar från det projektet kunde jag sen använda i mitt huvudprojekt. Det sidospåret blev helt klart och skall användas nu i veckan.

Jag har dessutom gjort ett stort antal mätningar på reflektivitet hos olika material som används när man bygger kameror liknande våran. 13-minutersmätningar i en byggnad bredvid den jag jobbade i gjorde att det blev mycket spring fram och tillbaka, då mätningarna blev dåliga ibland. Totalt blev det nog ett 50tal mätningar, och förhoppningsvis en artikel, då ingen gjort samma mätningar som jag gjorde. Med lite tur hamnar jag på författarlistan och blir publicerad!

Och sen byggde jag ett svart hål. Det blev fint och svart.

Det har varit jättekul att jobba med så mycket duktiga människor, i ett projekt som faktiskt kommer att leda till något bestående. Alla har varit mycket hjälpsamma och det har varit mycket intressant.

Nämnde jag att labbet har en grym utsikt?


Glömde nästan att jag gick på Phish-konsert på fredagen. Stod utanför och lyssnade ett tag, men de hundratal hippies som också var där pratade så högt att man knappt hörde nått, och så luktade det ganska olagligt om hela stället, så jag gick hem istället.

Jag sitter på PETkameran. Saken med skärm är mätapparaten för reflektivitet, och resten av bilderna är på kollegor, min arbetsplats och från museet.