Om ni trodde att Göteborg var backigt, så är det ingenting mot San Francisco, och om ni trodde San Francisco var backigt, så är det ingenting mot Berkeley. Jag upptäckte detta redan första dagen efter att Martin välkomnat mig på flygplatsen och vi tittat på England - USA på en bar i Oakland. Han körde mig till hostelet där jag spenderade de första två nätterna innan jag fick tillgång till min lägenhet. Efter att ha checkat in och pratat lite med människorna som bodde där gav jag mig ut på upptäcktsfärd.
Jag hittade snart en väg som jag misstänkte ledde upp till labbet där jag jobbar. Det visade sig att den gjorde det, men inte till den ingång som jag använder. Istället klättrade den upp i Berkeley Hills, och innan jag visste ordet av var jag 400m över havet och blickade ut över stora delar av the bay area, med SF i bakgrunden och en vit dimma som långsamt svepte in under Golden gate. En underbar solnedgång, och självklart hade jag ingen kamera med mig. Jag klagade lite för folk som var där med mig, men alla verkade oförstående. Så här i efterhand vet jag varför. Om det är något de kan här så ör det att arra maffiga solnedgångar.
Det bar iväg nedåt genom villaområdet Berkeley Hills, bland underbara hus som klänger längs kullens branta kant. Mycket fina hus, ofta med tydliga asiatiska drag. Kvällen avslutades på japansk restaurang för att sedan stupa i säng. Jag har sedan dess gjort det till något av en vana att ta mig upp på kullen så ofta jag kan. Utsikten är magnifik, människorna där är trevliga (vilket iofs gäller för i stort sätt hela Berkeley) och dimman tar sig inte upp dit på kvällen. Där finns öven underbara Tilden Park, med Redwood-dungar, regnskogsliknande dalgångar och en vacker men något överbefolkad badsjö. Jag har redan spenderat en hel del tid där, och det blir nog mer. Vädret är perfekt för vandringsutflykter, och nu ser jag till att ha med mig kameran.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar